Tack och lov för bra böcker, när tråkiga saker händer

 
 
Lånar mycket böcker ifrån biblioteket och läser och får tips från olika håll.
Följande böcker är välskrivna, spännande och jag levde mig in och fångades av historien. Betyg 4 för alla tre deckare.
1: Kate Rhodes - Dödens vik
2 Satu Rämö -Hildur.
3 Arne Dahl - I cirkelns mitt.
 
För cirka en vecka sedan svimmade jag två gånger med en timmes mellanrum. Mellan häfiga kräkningar. Vaknade upp på golvet och minns ej att det hade svartnat. Den andra gången ser jag en blodpöl och jag har fått ett jack ovanför ena ögat. Vilken hemsk natt! Tar mig till sängen och funderar först om jag ska köra till sjukhuset själv, typ bra kvinna reder sig själv. Men sansar mig och ringer 1177 för att få råd. Dom vill att ambulansmän ska titta på mig och sedan blev det en färd in till sjukhuset. Blev omhändertagen på bästa sätt, vilken fantastisk sjukvård. Både hjärta, knopp och kropp blev ordentligt kontrollerad och timmarna går sakta framåt. När jag ligger där i sjukhussängen så hör jag hur personalen pratar om snart är det slut på arbetspasset. Strax därefter kommer kirurgen som ska sy mig in och jag kan inte låta bli att säga med glimten i ögat (och kanske lite allvar). Har du jobbat hela natten och klarar du att göra det här snyggt? Ja, det tror jag säger han...... Jodå det kommer att bli bra, bedövar mig och går därifrån i 10 minuter. När han sedan kommer tillbaka, så säger kirurgen med humoriskt blick, nu har jag jobbat ännu längre och jag kan inte låta bli att le. Tur att man kan ha humor även när tråkiga saker händer.
 
Så mycket humor hade jag inte två dagar efteråt, när jag såg mig i spegeln. Blåöga deluxe och då kom någon tår. För ledsen måste man få vara. Så då blev det en sorts paus från det vanliga livet och jag hållt mig hemma, med mycket bokläsning. Och med lite perspektiv så hade det kunna gått värre och just det här att bo själv, då kan det dröja innan man hör av sig till varandra. Men som en döttrarna sade: mamma vi har alltid koll på dig. Tack och lov för det.
 
I dag ska jag ta bort stygnen och det blir säkert någon sorts kontroll igen. Och jag skriver inte det här för att det är synd om mig ( okey då lite, det har hänt mycket den senaste tiden). Kommer att vara lite mer ärrad, men hoppas att det läker bra. Nu ser jag fram emot våren och allt annat roligt som jag har bokat in mig på. Livet är till för att levas, så gott man kan.
 
Var rädd om varandra ❤️, ibland kan saker hända oväntat.