Igår var det  en KAOS DAG!
Har någorlunda koll nu,
men igår ägnade jag en massa onödig tid för att leta längdpjäxor!
Naturligtvis var dom inte där dom borde, puh !
Försökte att envist leta ÖVERALLT, men fick ge upp.
När jag dessutom inte hittade en räkning som jag MÅSTE betala + lite annat strul.
Då ville jag bara gå och dra täcket över mej!
Har ni också sådana där dagar när ALLT går fel?
                                             
Utan anledning känns det som!!!
Visst är det väl så???                                    

Men DET FIXAR SIG ALLTID!
Pjäxor har lånats av kära mor.
Ringde så att jag fick ocr nummer ,
och nu är räkningen betald!

Ser nu framemot några dagar i VEMDALEN!
Vi är 6 tjejer som ska dela boende och en dusch (haha)
Det blir skidåkning, afterski och dans.
En massa härligt tjejsnack kommer nog
att hinnas med under långa sittningar vid middagsbordet!

                 ´

Bilderna får symbolisera min längtan efter snö och skidåkning !
Men också KAOSET , när man inte riktigt har koll på läget!!!!!!
                                                                               

I förra veckan tog jag en promenad i ishalkan,  med min gamla kompis "Anna". Vi gick där och pratade om gamla minnen och  om "ditt och datt".  Jag måste ju hör hur det var med Annas systrar också. Hon har ju tre stycken, så det tar ju en stund att berätta hur det är med allihop.
Jag vet ju att dom har bra kontakt och har en stor gemenskap.
Anna vet ju att jag är lite "avis" på henne för att hon har 3 SYSTRAR.

Jag har ju inte en endaste ,okey då, en bror har jag ju.
Men en SYSTER är en SYSTER.

Då berättade Anna följande historia med glimten i ögat och ett leende i mungipan, under vår fortsatta promenad!!!!!!

Dom fyra systrarnas mamma hade drabbats av en stroke.
Det var tråkigt, men hon hade repat sig någorlunda.
Men nu pockade systerskapet på, berättade Anna.
Nu skulle det ordnas för mamman.
Det var som om dom fick roller.
En syster städade för jämnan hos mamman, inte ett dammkorn fick finnas.
Syster två tog kontakt med sjukvården och ordnade allt med det.
Syster nr tre tog hand om det ekonomiska
Anna min kompis, hon var den som fikade och umgicks med mamman.
Det som var jobbigt var att det var ett evinnerligt kollande, mellan systrarna.
Hade det gjorts och det och det.................................
Många telefonsamtal mellan systrarna blev det!!!!

Iallafall så hade det när julen närmade sig diskuterats, hur den skulle firas.
Efter många diskussoner, enades man att fira en enkel jul hos mamman.
Systrarna med familjer.

Men då skulle en av alla syskonbarnen inte komma om det inte blev julmat!
Traditiner är traditioner och nya diskussioner.
Men till slut var julen kommen och allt var fridsamt.
Mat, klappar och gemenskap!!!!!!!!!!!!!!!!

Tills några av kusinbarnen skulle åka vidare och började klä på sig och ta adjö.
Dom är ju rätt stora, 17-20 år.
Anna reagerade när inte hennes son ,som var i samma ålder inte var tillfrågad!!!!
Nu började det diskuteras bland familjerna !
Ljudligt!!!
Bland alla!!!
Skulle man åka iväg och vilka skulle följa med?

Kusinerna enades och åkte iväg!

Diskussionen fortsatte ytterligaren en stund bland systrarna.
Men  alla diskussioner har en ände !!!!!
För systrarna slutade det med att dom satt PÅ GOLVET I HALLEN, med en Baginbox.
Mamman placerad i sängen, i rummet bredvid hallen.

Alla var trötta,men nu SYSTERLIGT FÖRENADE.

Efter att ha hört den här historien och vi hade fått oss ett  gott skratt!!
Log Anna och jag emot varandra!!!!

Det är INTE SÅ LÄTT ATT VARA UTAN SYSTRAR.
MEN DET ÄR INTE LÄTT ATT HA SYSTRAR HELLER,

En fredag i månaden har en krog i stan, satsat på oss över 40!
Det är många som vill det, brukar alltid vara mycket folk!
Det är afterwork och för dom som vill är det bara att stanna och mingla runt, så länge man vill.
Oftast är det några bekanta ansikten som det är kul att "surra" med en stund. 
Men alla väntar på att bandet ska gå upp på scenen.
För vid 21.00 startar musiken !!!!!

Då ni, blir det DRAG
Det suveräna bandet Brus Brothers får golvet att gunga.
Saxofonen, blåset och den härliga sångaren med det rätta skrapet i rösten,gör stämningen magisk!!!!!
Att se folk rocka loss med ett leende i mungipan, är härligt!
Golvet bara böljar av dansglädje.
Låtarna avlöser varandra som pärlor i en lång rad!

Det som också är härligt är att det bara är att gå upp och dansa.
Man behöver inte vänta på att bli uppbjuden.
Utan alla rockar loss.
Det känns lite som GIRLPOWER!
Kanske killarna känner likadant???

Med ett leende på läpparna, begav jag mej hemåt framåt natten!
Vi 4 tjejkompisar skulle åt olika håll
Tycker det är skönt att promenera hem, få lite frisk luft!
Men jag går ju där med nyckeln i handen, beredd om det skulle hända något.
OM någon skulle ge sig på mej!
Det borde ju vare en MÄNSKLIG RÄTTIGHET att kunna gå utan rädsla!!!
Eller hur!!

Efter lite fika när jag kom hem, somnade jag sött.
Ända till någon "knäppis" började BORRA på morgonkvisten!!!!
Hmmmm, jaja, med lite kaffe blir det här nog en bra dag!

Har aldrig varit någon mästerkock, utan det viktigaste för mej har varit att det ska gå fort, vara lätt och vara gott!!!!

FORT =  Vill ju vara med mina gäster.
LÄTT  =  Inget krångel, bra råvaror ger bra resultat.
GOTT = Det ska vara mums för smaklökarna.

Igår kväll åt  jag och mina närmaste en 3 rätters, som var helt efter min önskning, FORT, LÄTT och GOTT!!!

Vi började med  MINGELSNITTAR

Dela brödskivor och ta bort dom hårda kanterna.
"Bred" på Thai Sweet Chilli                                                      

Lägg på riven ost överst.
Sätt in i ugnen ca 4 min i 200 grader.

Fortsatte med KYCKLINGGRYTA  eller QUORNGRYTA

Bryn på lite olja

Lägg i ca 4  KYCKLINGBITAR (900 gr påse) eller QUORNFILEER
Soja efter behag
1 msk Sambal Oelek  eller efter behag.
Småputtra 1 timme ( gör något roligt under tiden)
Lägg i purjo, paprika eller vad du vill. Eller har hemma

Vi toppade detta med GLASS med CHOKLADSÅS och en kopp NORRLÄNDSKT KOKKAFFE.
Den här CHOKLADSÅSEN är en klassiker. Så enkel men så god!

1 dl socker
1 dl kakao
1 dl vatten
en gnutta salt.
Koka på svag värme i några minuter. Glöm ej att vispa när det har "puttrat" upp till koknivå.

Gästerna var nöjda och mätta, och då blir ju JAG det också!!

Dom 2 översta recepten fick jag av min kompis Monica i lördags!
Hann vara med på den första delen av en tjejmiddag. (Jag min stackare, var tvungen att jobba).
Då blev jag bjuden på dom här maträtterna.
Efterrätten hann jag inte smaka, det kanske får på nästa tjejmiddag?

Om du vill göra någon GLAD , så är det här ett  bra middags tips!!!. LYCKA TILL!!!!!!!!

Medborgarrättsrörelsen Southern Christian Leadership Conference startas år 1957 och han väljs till ordförande. King hade en förmåga att hålla tal som rörde åhörarna vid hjärtat och han kom att bli en ledande gestalt och symbol för integration och medborgarrättigheter i slutet på 1950-talet. Han fick uppmärksamhet över hela USA som ledare av den tretton månader långa bojkotten av busstrafiken som var en följd av den svarta kvinnan Rosa Parks vägran att sätta sig längs bak i bussen i Montgomery, Alabama; detta kallas även walk for freedom (promenad för frihet).

År 1963 organiserade han en marsch till huvudstaden Washington - marschen samlade mer än 200 000 deltagare, som krävde lika rättigheter för svarta som för vita. Det var víd detta tillfälle som han odödliggjordes som talare genom det tal han höll vid Lincolnmonumentet i Washington, D.C. 28 augusti 1963 - "I have a dream".

År 1964 erhöll han Nobels fredspris och samma år valdes han som "Man of the Year" av den amerikanska tidskriften Time.

I mitten på 1960-talet kritiserade allt fler militanta svarta organisationer hans moderata politik.

Martin Luther King var en amerikansk präst som på 1950- och 1960-talen blev en ledande förkämpe för de svarta rättigheter i USA. Vissa tyckte att svarta människor hade en lägre rang än de vita, men det tyckte inte Martin Luther King. På 1950 talet började de svarta allt kraftigare protestera mot detta system. Proteströrelsen kallades medborgarrättsrörelsen, där King blev ledare. Kings rörelse grundades på icke våld, olydnad och passivt motstånd. Hans anhängare fick aldrig möta våld mot våld. Denna rörelse blev framgångsrik.

Igår morse när jag läste morgontidningen, så såg jag att det var REA på Fanny (en klädbutik). Här kunde man verkligen tala om REA, det utlovades en prissänkning med70% av det totala  PRISET !!

Kände att lite nytt i garderoben skulle inte skada.

Nu är det ju så, att jag har lediga dagar mitt i veckan från mitt jobb.

Så då kan jag försöka FYNDA, när tillfälle ges!!!!!

Efter frukost och en promenad med vovsingen, så begav jag mig till city.

Inne i butiken tittade jag mej snabbt omkring. Såg en massa medelålderskvinnor irra omkring bland alla klädplagg och så JAG då förstås!

Jag försökte ta kontroll över läget för att göra dom bästa fynden.

Scannade av lokalen!

Rörde mej metodiskt och snabbt!

Plockade med mej plagg under tiden. Gick ett snabbt varv nummer 2 i lokalen för att inte missa något fynd.

Fick samtal på mobilen under tiden, blev då stannande mitt framför en skyltdocka.

Medan jag pratade så såg jag att skyltdocka hade ett VÄLDIGT snyggt skärp.

Efter avslutat samtal, tog jag av skärpet. Voila, ett samtal kan ge så mycket ( haha).

Samtidigt gäller det att hålla huvudet iskallt och inte dras med inte med i REA yran totalt. Tänka efter vad behöver jag (försöka i alla fall). Något onödigt kan väl också få slinka med  ibland(haha).

Tycker att jag gick ur affären som en riktig VINNARE!

Köpte 2 baströjor, en randig tuff tröja (som jag tittat på förut) och  en kort tunika.

Dessutom 2 koftor och ett snyggt svart läderskärp!

ALLT detta med 70% rabatt!!!

En sådan här gång är det lätt att betala, för totalsumman blev ju inte stor!!!

Sedan är det ju en annan sak att när jag köper nya klädplagg, så måste dom ofta "ligga till sig". När jag var liten (eller vi kan kalla det ung) så var man finklädd på helgen. Det var ju ytterst sällan jag fick nya kläder och dom togs på vid speciella tillfällen. Så tror jag det var i dom flesta familjerna bland mina klasskamrater och så! Var det så för dej också?

Det där lever kvar i mej och det är ju bara lördag och söndag två dar i veckan.

Dom två dagarna som jag, är lärd att vara finklädd!

Har ju ett jobb också där passar bäst med att vara praktiskt klädd.

Men  idag lovar JAG att jag SKA ta på mej något av mina FYND!!!!!!

Alltför många dagar den här vintern har jag vaknat upp till en grå himmel. Skiftningarna i det gråa har varit allt från blaskigt ljusgrå till en tung jämntjock metall grå himmel. Dessutom har himlen ofta öppnat sig och allt från ett stilla duggande till ett ösregn har förekommit.

 Alla har vi halkat fram på isiga gator, trippande lite försiktigt av rädslan för att ramla och slå sig

. Många är promenaderna jag har gjort med min lilla "vovsing" som har gått i detta gråmulna väders tecken. Det har varit så skönt, att komma in stugvärmen och dra av sig halvblöta kläder efter mina långpromenader.. Kaffetåren har smakat gott efter dessa turer.

Men däremellan har snön singlat ner vintervit, någon enstaka dag. För att nästa dag smälta bort.

För visst är det så att lite, längtar vi efter vintern här uppe i Norr, både barn och vuxna.

Ser ju på mitt jobb att det blir en annan fart på barnen när vi säger åt dom att klä på sig. Det går undan när dom ser att det har snöat!!!

Man leker ju så bra i den vita snön.

När jag vaknade i söndags, efter en väderleksmässigt grå vecka! Såg jag något ljust som smög in och färgade väggen gul skimmrande. Det var solen som plötsligt tittade fram och himlen var så där härligt klarblå!!!! Så underbart att se! Äntligen var det ljust ute.

Denna söndag var det väldigt lätt att klä på sig för en långpromenad. Riktigt längtade att komma ut i naturen!

På ängen låg snön fluffigt vit och är sådär dunlätt skimrande. Solen gjorde att man såg snökristallens sagolikt vackra mönster i olika formationer.

Jag låter min blick vandra över ängen för att ta in allt det vackra, innan promenaden går vidare.

I skogen är träden snötäckta och tystnaden vilar där. Det är som om fåglarna inte har vaknat än. Eller kanske har dom flugit iväg på besök till sina släktingar?

Det här en sådan där dag när jag inte går så fort, för att vara kvar i det där vackra så länge som möjligt.

Allt är så vintervitt, rent och ljust och det behöver vi människor mycket av denna årstid! Visst är det så?

Men fick jag önska så skulle SOLEN skina åtminstone hälften av månadens dagar. Det tror jag vi är många som är överens om!

Kanske är det också att efter alla dom gråvädersmulna dagarna, så uppskattar man solen lite extra. Tänk om den skulle skina varje dag!

Var på besök i Sala i förra veckan. Staden som min mamma vuxit upp i. Ville vi under vårt besök göra något trevligt. Det bestämdes att mamma och moster vill återuppleva gamla minnen på Ångbageriet, tillsammans med oss !!!
En mysig fika blev det i det 60-tals inredda caféet. Tror i och för sig att möblerna aldrig har blivit utbytta!!! Så plötsligt har miljön blivit trendig  gamla radion som stog på en hylla och bara såg så nostalgisk ut. Det ni!!!

Affischen med Champis reklamen skulle jag velat ta med mej hem. Då skulle jag byta ut ramen till något mer tidsenligt eller någon annan ram som jag tycker om.

Lilla mamma och min moster och morbror och jag, fikade där efter en liten morgon promenad i omgivningarna. Några av oss åt en god smörgås. Men att äta en SEMLA  på morgonkvisten är ju inte helt fel heller. När vi efter en stund efter lite småprat och mumsande av gott fika och den dagliga morgon koppen av kaffe, var det dags för nya äventyr.
 Efter inköp av olika goda sorters bröd vandrade vi vidare i den vackra staden Sala.

Alla vackra trähus i stadskärnan är värt ett besök. I varierande stilar och färger finns dom små husen i några kvarter. Gemensamt för alla hus är att dom inte är högre än 3 våningar (tror jag). Uppskattar när någon klok person förstår värdet av att bevara denna kulturskatt.

Gick också förbi huset där jag jobbade när jag var 15 år, under en sommar. Där jobbade också mina mysiga mostrar, så vi hann prata med varandra lite extra under dagarna ibland. Det var på EPA, 4:97 hade jag i timmen. Mycket för en liten tjej, på den tiden. Fast det är länge sedan så kommer jag ihåg att killarna i lagret fick mer betalt(dom var lika gamla). Jag förstod inte varför DÅ och inte NU!!!!!
Så den lilla feministen fanns i mej fanns redan då.


Kommer ihåg den skarpgröna rocken jag hade på mej när jag arbetade. Ljudet i stämpelklocka på morgonen och kvällen.
Att expidera kunderna och slå rätt i kassan, var en utmaning för en ung tjej. På avdelningen där jag jobbade var det en expedit som hette Hildegard, som skulle lära upp mej. Vilken respekt jag hade för henne. Inget argumenterande där inte!
Cyklade hem till min mormor och fick lunch varje dag. Vad bra jag hade det!!!! Sala ligger i ett slätt landskap, så det är hur lätt som helst att cykla där. Då menar jag ju i jämnförelse med min stad som är SÅ kuperad. Man har alltid uppförsbacke, antingen bort eller hem.
Så det är många minnen som sköljer över mej, här i Sala.

Att vandra efter  den ringlande ån, kantad av  många vackra träd. Att gå över en av dom många vitmålade broarna ökar på myshets faktorn i denna lilla småstad

Inte trodde jag för 4 år sedan när jag satt bak på en motorcykel att det skulle bli ett sådant trauma. En vacker vårdag, precis när träden börjar lysa av den första grönskan. Så satt jag där på hojen på en av dom första vår turerna.  Jag där bak, höll i O stadigt. Men plötsligt gasade O och påbörjade en omkörning av två långtradare. Jag hann inte med och var inte beredd. Tyckte att jag tappade greppet om O:s midja. Det går inte att beskriva den fasa som fyllde min kropp. Det kändes som om jag höll på att flyga av. Mina fingrar fumlade efter ett nytt grepp och inget fann jag. Satt där innesluten i hjälmen ville ropa, STANNA STANNA, innan jag flyger av.

Det enda som hördes var mullret av motorcykeln och långtradarnas gasande uppför backen.

Där satt jag i ett oändligt lång ögonblick, det kändes som om jag såg mej omkring och såg mej själv flyga iväg. Flyga snabbt iväg mot DÖDEN. Ingen vacker död heller!!

Dessa få sekunder har förföljt mej i flera år nu, så fort jag är ute på en motorväg!

Bara jag ser ett MITTRÄCKE så får jag en svag ångest och känner mej svettig.

Försöker att övertyga mej själv om att det inte är farligt, men hur lätt är det???

På något konstigt sätt så känns alltid motorvägen SÅ väldigt TRÅNG. Jobbigast är det när det är ett räcke på utsidan också!!!

Då kan man tala om instängd!!!

Om ni har sett någon medelålders kvinna som KÖRT 70 KM PÅ MOTORVÄGEN, så kan det vara jag. Inte ofta, ibland lyckas jag övertyga mej själv och säga: Det är inte farligt, det är inte farligt!!!!!! Då gasar jag bilen till 110 km. Så nog är det ett problem!

Nu i veckan skulle jag köra min mamma till en stad 30 mil bort!

Ni kan ju förstå att jag gruvade mej!!!!!

Fy vad mycket långtradare det är ute på vägarna (såklart, dom jobbar ju). Det blev en lång resa med mycket svettningar och tvekan inför omkörningar. Det gick men det var inte en snabb resa. Men jag klarade av det!!!!

Hemresan 30 mil tillbaks var mycket lugnare, då det var på en lördag och många av långtradarna hade helgvila (tror jag). Räckena fanns kvar, men det kändes mer okey.

Kanske jag har bearbetat mitt trauma efter 60 mils bilkörning. Nu var det bara att möta skräcken. Hoppas att det blir bättre nu!!!!

Himlen var grå när jag tittade ut genom fönstret i morse. Sådär grå och täckande så att man tvekar att gå utomhus. Men har man en liten vovve så är det bara att traska ut och gå.
Efter att ha lämnat dom snöslaskiga gatorna så kom jag till skogen. Snön finns ännu kvar, som ett litet vitt täcke över mossorna  och blåbärssnåren. Det enda som hördes var tvekande vattendroppar som föll från träden efter gårdagens regn. Ett ljud från mina skor som sjönk ner i den mjuka snön hördes ocksa när jag kämpade uppför backarna som finns i början av denna promenadslinga. Voffsingen nosar och skruttar runt och det riktigt syns vad hon njuter av friheten i skogen. Lite är det väl också så jag känner där jag går och traskar. Alla dom milda färgerna och träden som står där så stadigt självklara. Låter min blick vandra runt och försöker se allt det fina. Att gå där och filosofera och låta tankarna få följa sina egna vägar, har givit mej svar på mycket.
Brukar kalla det  " lilla lyckan" att gå mina promenader. Oavsett  väder så blir jag piggare och glad av mina små vandringar.
Dagens höjdpunkt var en liten fågel som plötsligt kvittrande några smäckande toner.  Så oväntat och så vackert!!!Som om den längtade efter solens värmande stålar. Vad vet jag?