Ledsen ................

 


Det kommer en dag, det visste jag ju.
Redan för 15 år sedan, när vi lilla Moa flyttade hem till oss.

Man vet det och det gör ont i hjärtat av bara tanken.
Igår tog vi farväl till vår vän och tårarna rann.

Vi begravde henne mitt bland blommorna, på en fin plats.
Solen sken just då och det kändes stillsamt sorgligt.

Sedan satt vi oss och pratade om alla fina minnen vi har.
Vilket fantastiskt liv hon har haft, lill Moa.
Så länge hon har tassat runt och luktat på allt gott.
Suttit hoprullad i någons knä och blivit kliad på.
Underbara promenader på oändligt många stigar

Men ont i hjärtat får man ändå.
Det blir så tomt, för oss alla.