Så länge jag väntat och längtat,
det är dags nu.
Samtidigt som den här väntan, är något jag inte skulle vilja vara utan.
Som en inre karamell, som jag har gottat mej åt då och då, trötta dagar.
Nu ska jag spatsera ut i världen och se saker jag aldrig sett.
Bara att skriva dom orden ger mej rysningar av förväntan.
Jag är så tacksam att jag har möjligheten att resa.
& så himlans glad.
Den här lilla tanten fotade jag ifjol, i Portugal.
Med ögonkontakt, leenden så behövdes inte språket.
Visade bara kameran och med en ordlös fråga, så fick jag ett ja.
Nu hoppas jag att jag får vandra på gamla gator se vackra städer i Nepal,
Pokhara, ska vara en av dom vackraste,
Himalayas mäktighet och fjälltoppar så långt ögat kan nå.
En kamera som kommer att fyllas med minnen.
Så vill jag att det ska bli
Var rädd om er ...............
Jag är helt övertygad om att du kommer att få en helt fantastisk resa. Ser så fram emot att läsa dina berättelser och se dina bilder från Nepal. Kram!