Iskristaller och vägen går framåt
En dag när ryggsäcken kändes tyngre än vanligt och oron för någon jag tycker om, kändes tung.
Promenad längs ån och vattnet slingrade sig lungt vid min sida.
Benen gick automatiskt framåt, för det är åt det hållet mina ben bär och vad har man för annat val?
& där, ja där, så blev andetagen lugnare och på radion så spelade man julmusik och iskristallerna glittrade i silver.
Så oändligt vackert så det tar tag och vinden strök min kind.
Vilka fina detaljbilder. Nu börjar det verkligen bli kallt ute <3