Värdefulla stunder
En liten utflykt med mamma och pappa igår till cafe' Gesällen på Norra berget. Vi valde ett bord i det inre rummet och slog oss ner. Mamma och jag valde smörgåsar av mjukt rågbröd, men pappa ville ha gobitar, kaffe ville vi alla tre dricka. På borden var lyktorna tända och spred ett mjukt sken, det behövdes för utanför var det gråmulet och mörkt. Tyvärr var brasan inte tänd den här gången, veden var slut sade en av damerna som jobbade där. Pappa och jag som kände oss lite frusna fick ha jackan över axlarna till att börja med. Vi pratade om snällhet bland människor och som kontrast till det kom vi in på politik och åsikterna kan skilja sig. Ett mjukare ämne var hur barnbarnen växer upp och snart blir det en till att tycka om. Sedan svävade samtalet iväg om Corona och hur eländigt det är i Indien och vi satt där och var tacksamma hur bra vi har det. När vi drack en påtår av kaffe, hade vi blivit varma igen. Men utanför fönstret såg vi snöflingor singla ner,blandat med regn. Och vi kom in på det eviga ämnet väder, om vårens tvekan, men nu kommer det att vända var vi överens om. Våra samtal uppskattar jag.
Vid bordet mittemot satt det en man, som vi började diskutera om olika dialekter i Sverige och om hur språket förändras genom åren. Men att man numera var mer stolt över sin dialekt. Ett kort möte och samtal med en medmänniska. ( jag fotade sedan han hade gått)
Alltid mysigt när man kan välja sin egen kopp när man fikar.
Önskar dig en trevlig fredag, jag ser fram emot ledig helg, som nästan är oplanerad. Precis vad jag ser fram emot.