Pappa ❤️
Pappa, du fattas oss. Du hade levt ett långt liv, 91 år, men det blir ett stort tomrum. Du var så klurig, rolig och underfundig. Det är snart en månad sedan vi tog adjö av dig och jag har försökt skriva, men har nog behövt tid att landa i allt som hänt.
Men pappa när jag tänker på dig, så är omtänksamheten en av alla saker som dyker upp i mitt minne. När jag kom hem till dig och mamma, så tyckte du att jag kunde vila mig på soffan och det skramlades snart i köket när ni fixade kaffe med hembakt.
Ändå sedan jag var liten har jag och pappa diskuterat om samhället och vad som händer i omvärlden. Ibland gick våra åsikter isär och vi kunde bli lite sura på varandra. Men vi älskade det båda två och alltid fanns det något ämne som kunde ventileras. Och du brukade fråga mig om jag hade sett på nyheterna, för det var ju viktigt att hänga med. In i det sista, sade du så till mig.
Och jag tänker på hur du och mamma har kämpat och varit modiga att starta företag när ni var unga. Modet och drivet. Och att jobba hårt, året runt. Det där är något jag lärt mig av, att inte ge upp och tänka att det blir bra ( Fast jag startade inget företag, men fick nog en sorts kämpaglöd i arv av mina föräldrar)
Du pappa, hängde med i tiden, tror du var mer uppdaterad om AI och att bilar kunde köra med vätgas och allt annat som i samhället som intresserade dig. Beundrade dig för det.
Och tänk alla skidturer vi tagit och gått till skogen och plockat bär under åren. Även om jag i tonåren vägrade ett tag. Men tänk att sedan, var det något som jag också gjorde med mina barn. Och jag gillar det fortfarande.
Mörk choklad och mammas kaffebröd gillade du mycket. En liten hemlig last var små Magnum glassar som ni hade i frysen. Du bjöd väldigt ofta barnbarnsbarnen på det bara för att själv få en glass (Tror vi). Förresten halstabletter, fanns alltid flera askar i köket, som vi bjöds på.
Musik gillade du och jag kan se dig framför mig, du stampade med foten och njöt av speciellt jazz. Och dragspelet tog du fram då och då och spelade en truddelutt, då myste du.
Vilket barnasinne du hade. När barnbarnsbarnen kom gick ni ut på baksidan av radhuset och spelade fotboll. Och det fanns pilkastning och annat. För barnen skulle trivas när dom kom och hälsade på, väldigt viktigt tyckte pappa.( Mammas specialare vara att spela kort med alla).
Solen om våren och att sitta ute i en solstol, det var livskvalitet av bästa slag. Där kunde du läsa tidningen och kanhända somna till en stund. Och fika utomhus, vet ju alla att det smakar extragott.
Jag, mina barn och andra fullkomligt älskade dina SMS, din humor som med några få ord kunde få en twist som var så oväntat härlig. Som vi skrattade varmt åt.
Inte förrän jag var vuxen så kom jag på vad före din tid du var, när det gällde jämställdhet. Jag och min bror fick en bilbana tillsammans och luftpistol när vi var tonåringar och vi hade superkul. ( Även om det fanns andra saker som jag som storasyster ibland kunde tycka vara orättvist, som tjej).
Och alltid, alltid har jag haft tryggheten att komma till dig ( och mamma, såklart) om stöttning behövdes eller om börsen skulle bli skral.
Du och mamma, i nästan 70 år gick ni sida vid sida. Mina fina, fina föräldrar ❤️. Och för speciellt min mamma är tomrummet oerhört. Men en tröst är alla fina minnen, vi har.