Månadsbild December




Så stod jag där igen, den sista dagen på året i ett vintrigt Vängåvan.
Snön faller sakta över Sundsvall och täcker allt i vitt.
Ett helt år har gått, lite nostalgisk blir jag!!!!!!!!
 (Här kan du se mina andra bilder av Vängåvan och här finns andras)

På promenaden ner till stan, så gick jag och funderade på året som gått,
Så fort, som aldrig förr känns det nästan som. Men det har jag sagt förr.

♦Det trista har varit  lilla mammas ständiga värk som hon så tappert kämpar emot.Dessutom har hon så svårt att gå. Doktorerna ser att något är fel, men vet inte vad. Min pappa gör storverk och hjälper henne alltid. Ja dom hjälper alltid varandra,  som  man gör efter 53 års äktenskap

♦Till glädjeämnena är mina barn med familjer, goda vänner och arbetskamrater
.
 ♦Lilla O (barnbarnet) är  en speciell medelpunkt, som jag hämtar en massa energi och kramar ifrån.

♦Jag tänker på turen till Tallin med vännen min och resan till Thailand.
Fantastiskt så mycket jag sett och upplevt.

♦Upplevelsen på musikfestivalen Urkult, fantastiskt, Gatufesten här i Sundsvall, Drakbåtsfestivalen bla., där jag hört all sorts musik och förenats med andra människor i en skön stämmning.

♦Promenader jag tagit själv i skogen, då jag filosoferat i godan ro.

♦Eller när jag suttit med goda vänner på cafe, surrat skrattat och diskuterat.

Nu håller jag på att väva nya drömmar för det nya året!
Sakta växer dom fram, jag lägger dom i en liten ask, för att inte glömma.

♦♦♦♦♦♦♦♦♦
Men jag måste också säga att den genorisitet och fina respons som jag har fått av er,
hade jag aldrig kunna drömma om.
Dom kommentarer ni lämnat här, blir jag så varm av!

Så  alla er vill jag tacka, av hela mitt hjärta.
Om man "bara" vill titta in och läsa, så uppskattar jag det också!

Vi syns, på den andra sidan av raketerna!

Något fantastiskt hände mej, 2009!




En frostig dag i hamnen

Det började med att en kompis sade till mej i somras: Ska du inte vara med i den kommunala fototävlingen, det är tema vatten? Jag hade inte ens slagits av tanken, då jag inte fotograferat så länge.. När jag senare får se ett anslag om tävlingen på Kulturmagasinet, börjar en tanke gro. Skulle jag våga skicka in ett bidrag? Tanken mognade sakta och jag tittade igenom mitt arkiv av bilder. Ganska snart kände jag att en Sundsvalls bild som jag tog en frostig Marsdag, kunde bli mitt  ett av mina två bidrag.

Jag bestämde mej för att  försöka vara med i tävlingen, fast något sådant här har jag aldrig gjort förut. Bilder skickades efter och ramen Ribba inhandlades på Ikea. Funderade ut en motivering som skulle medfölja bidraget. Sista  inlämmningsdagen stegade jag in till den kommunala receptionen en dag i början av September. Mitt lilla paket med två inslagna bidrag lämnades in!

Tiden gick och jag hörde ingenting från kommunen, några månader gick av hösten. Hade nästan glömt att jag hade lämmnat in ett bidrag. Men en dag ringde det på min telefon och en okänd man presenterade sig och berättade att mitt bidrag var en av de tolv som skulle få vara med i kalendern.

Mitt inre slog en hög volt och dansade runt, medan jag log "fånigt" på stället och tackade lyckligt!

Skulle ´"moi" få vara med en bild i almanackan?
Det känns så stort och fantastiskt för mej, det mest otroliga som hänt sedan jag började fota!

( Fast Jante har också sagt till mej att det kanske nästan bara var några bidrag inskickade.
Så fånigt har mina tankar gått, då jag är en nybörjare på foto.)


I Tisdagsmorse hörde jag när posten kom och det låg en en almanacka på golvet i hallen.
Min bild fanns med där i almanackan, det var inte en dröm.

Det här innebär också att nästa år,i december 2010, får jag ha en liten fotoutställning.
Var och när kommer jag att berätta då (men huvaligen vad spännande och pirrigt det kommer att bli).

Det vore roligt om du vill komma då. Jag får skriva en inbjudan senare.

Nu måste jag nypa mej i armen, för att förstå att det här är sant!

tre i veckan hittar du bilder som symboliserar 2009.