LissenTo

Jag hade planen klar för mej och visste precis hur jag ska träna och fixa inför min resa.
Den här veckan skulle jag gå flera långa promenader med tung ryggsäck och göra några träningspass.
Vandringsresan Porto - Santiago de Compostela, närmar sig med stormsteg nu

Då slog en illvillig förkylningsbakterie  till, knockade mej inte.
Men förvandlade mej till en liten småsnörvlande lady och det blev läge att ta det lungt.
Så är det när man planerar, lite typiskt

Likadant är det för en av kompisarna jag ska gå med, hon gick hem från sitt jobb i förrgår, likadant snörvlande.



Kan man inte träna får man hämta inspiration på anna sätt, det gjorde jag igår kväll på Tonhallen

Med Pia-Karin Helsings föreställning - En vandring med Puccini och Paulo Coelho.
För det första sjöng hon så innerligt, opera är väl inte mitt första val. Men det här var vackert.

Genom henne fick jag en glimt av hur det kan var att vandra pilgrimsleden. Om hur otroligt jobbigt det kan vara, med skoskav, att vandra när regnet öser ner och att ligga på hostels med sunkig madrass och snarkande gäster .

Men mest hur fantastikt det kan vara. Ögonblick och möten med andra människor. Daggvåta landskap som spricker upp med en varm sol som lyser över landskapet. Att sitta på ett litet cafe och njuta efter en stunds vandring.

Jag känner tillförsikt, det här kommer att bli bra.
Men som alltid, inte precis som jag har tänkt det.

Och det känns spännande, för tänk om man visste allt.

Fler fina macro och närbilder, hittar du här
(Hmm stolen ser smutsig ut, den är inte det. Om det är någon som undrar :-))