På toppen, i slalombacken i Vemdalen.
Tjusningen i att stå där på toppen, med fjällvidderna runt omkring
och himlen nästan nuddar man.
Oändligheten och det är så vackert på ett ödmjukt sätt..............
Fantastiskt.
Sedan.........
Det biter lite i kinderna och jag låter skidorna sakta glida iväg.
En hisnande känsla, att tänk nu vågar jag igen,
Det svänger och jag bara följer med på något sätt.
Farten är inte hög, men jag vågar lite mer för varje åk
& det svischar om skidorna och det är likadant för dom andra tjejerna,
Vi håller samma fart, så att vi hinner bubbla och snacka på vägen upp i liften,
Ska vi över till Hovdebacken? Fryser du? Vilken pist ska vi ta, nu?
Ska vi ta en paus vid Hildings krog eller blir det på Toppen.
Ha en jättefin helg, alla fina!
Den här bilden tog jag i fjol, uppe på toppen. Skriver det här inlägget i förväg och vet inte ens om vi kan åka slalom för väderprognosen visar på en väldigt kylslagen helg. Och dator har jag lämnat hemma och istället tagit med mej flera böcker som jag kan mysa med, förutom det trevliga sällskapet jag åker med :-)
Underbar bild!