LissenTo

Vi tog spårvagnen till Botaniska, min ivrighet kanske smittade av sig.
För jag sade till min dotter och pojkvän, att jag kan åka själv.

Men nej då, vi for alla med spårvagnen, med fikakorg med gottigheter och min kamera var laddad för äventyr.
Det var annandagen 2011, för någon vecka sedan, jo det är sant.

Det mesta av växterna skiftade i jordiga färger av milda nyanser när vi gick in.
Vi tog vägen upp och hamnade lite snabbt i den fina glasade paviljongen.
Det frestade så, att få fika.

Luften var lite kall så kaffet värmde inombords och kakan gav guldkantskänsla.

Dom känner mej och visste att när kaffet var slut i min kopp, så ville jag gå själv en stund.
Titta mej omkring från olika hörn, en Norrländska på vift från winterland.

Och jag gick stigen fram, upp på berget och stigen den ringlade runt.
Det var växter som jag inte visste namnet på och jag lär mej väl aldrig.
Jag är hopplös.

Sedan kom jag hit.
Det syntes som små skiftningar på håll och jag trodde inte det var sant.
Knoppar av liv, rosaskimrande.
Kan det vara körsbärsblom?
Lika vackert som jag tänker mej det borde vara, i Nangijala

Så sanslöst underbart oväntat och gick runt från alla håll

Man borde kanske undra varför dom blommar nu,
men jag ville bara njuta
och dela min lycka med dej.


Där i lusthuset väntade dom fina på mej, lilla Marängen och hennes mamma och pappa.
Jag har fler bilder från den här dagen, som jag gärna visar framöver om du vill.

Veckans fönster - Hoppfullt