En spröd blomma ~ Katarina Wennstam

 
Jag tycker om att promenera, en sorts frihet för mig.
Men som tjej får man höra att man ska tänka sig för var man kan gå, för att det kan vara farligt.
Både i skogen, längs stadens gator och nog sneglar jag mig omkring också och kan bli rädd ibland.
Men det gör mig så arg och jag vill inte att mitt liv ska begränsas.
För att det finns den sortens förövare


Liknande historier och mycket mer berättar Katarina Wennstam i sitt sommarprogram i P1 på ett fantastiskt sätt.
Lyssna............................
 
Blomman finns i min blomrabatt i kolonin, en liten spröd blomma.
Precis som vi människor.
 
Var rädd om varandra
 

En ros på hyllan

 
 
En ros i en liten vas på altanen i kolonistugan.
Mer behövdes inte, för att jag skulle tycka att mina små enkla ting skimmrade lite extra fint.
( Sedan kan jag fundera för mig själv om när jag skulle få kraften och lusten att måla om mörkbruna brädor i stugan. Någon gång eller år, ska det kanske bli av).

Må så gott, du som tittar in här hos mig

Rosor i det gamla saltkaret

 
 
Innan semestern var det så mycket som skulle göras i kolonistugan och trädgården och inte hade jag lust att åka till affärer, när solen sken så varmt. Men när några kompisar skulle komma på besök, så såg det lite trist ut med det tomma saltkaret på altanen. Knipsade några buskrosor och ställde i karet och genast såg det fint ut.
 
Dom där rosorna ska nog vara kvar på busken, för dom vissnade snabbt.
Men då hade redan gästerna åkt hem och sedan dess har jag köpt några andra blommor.

Önskar dig en fin dag!