Äntligen på toppen av Sigiriya

 
 
Den sista biten upp till på toppen av Sigiriya skedde med viljestyrka, då jag är höjdrädd. När jag kom upp kändes det som jag ville storgråta och tydligen var jag alldeles vit i ansiktet. För mina första tankar var, hur ska jag komma NER igen. För det fanns ju inget alternativ än att ta samma väg. Efter en liten stund lugnade jag ner mig. Jag hade mark under fötterna och började fascinerat sig mig omkring. Här hade det stått ett palats och en fästning och man kunde se resterna och föreställa sig någorlunda hur det var. Massor av funderingar kom, hur många människor hade bott här, hur fick man upp byggnadsmateril. Hur gjorde man med mat och vatten?
 
 
Och en vy som var helt magiskt rofylld och lugnande.
 
 
Jag fotade några turister som ville föreviga ögonblicket. Förstår dom.
 
 
Vi var några ur mitt ressällskap som sakta gick runt och såg på allt och för den som inte tröttnat så blir det fler bilder imorgon. Min digitala resedagbok fylls med minnen och jag hoppas att någon får inspiration och kanske reser till Sri Lanka när det är möjligt.
 
Hej onsdag, idag ska jag  äntligen träffa några jag längtat efter. Mamma och pappa ♥

Kommentera här: