En röd dörr och att komma hem igen

 
 
Igår tog jag en sista promenad på morgonen i området jag bott i Brighton innan den långa resan hem.  Det var med tårar i ögonen, alltid svårt att lämna och jag är så fylld av allt jag upplevt. Kanske jag blivit känsligare med åren?
Men sedan kom all denna längtan till de mina och vi pratade i telefon och jag kände mig som en sol inombords. Så idag ska jag träffa några av dom, kramas  och fika. Och såklart ska jag till min kolonistuga, längtar efter att se om tulpanerna börjat blomma. Allt annat också som kanske hänt där. En sak som jag vet är att vattnet har satts på i området. Underlättar kolonilivet.
 
Ha en bra dag!
 
Ps Kommer att visa massor av Englandsbilder framöver. Lagret är stort av det 😃)